Dagens loppis.

Jahapp. Då var det dags för del två i serien ”dagens loppisfynd”. Den här serien kunde säkert pågå för evigt eftersom jag praktiskt taget bor i loppiskläder. Skor är inte världens lättaste att hitta second hand (hittar man en modell som man gillar är det antagligen alldeles för liten storlek). 

Har letat efter ett par lågbottnade höstskor länge. Faktum är att jag höll på att gå under av skokris. Blev då mycket glad när dessa dök upp i rätt storlek. Ska vårda dem lite ömt med skokräm, så kanske de piggnar till och orkar tjäna mig genom vintern. 

Nu när jag tänker på det, så är de gråa kostymbyxorna från loppis också (ursprungligen från Zara, men kostade mig 3 euro i somras). Där ser man.

 

2016 08 29 07.08.33 1

2016 08 29 07.13.15 1

Att komma ihåg: Sevendays loppis.

Jag vet inte om ni redan hann se att vi, Sevendays bloggare, ska ordna ett loppis på Bock’s sista helgen i april (alltså inte vappen, utan söndagen den 24.4). Det är flera år sedan jag senast har varit med och ordnat ett loppis (senast tillsammans med Joanna hemma på deras gård) så det ska bli skönt att befria min vind från grejer vi inte längre behöver. 

Så ni kan se det här som en inbjudan. Välkomna att köpa mina gamla kläder, skor, inredningsprylar, böcker och leksaker och gud vet vad. 

Söndagen den 24 april kl 14.00-17.00 på Bock’s. Skriv ner redan nu. 

 

Facebook-evenemanget hittar du här.

Loppisfällan.

image

Måste ännu tillägga en grej om loppis som jag kom att tänka på efter förra inlägget:

Visst, det är fantastiskt att köpa second hand och återanvända andras grejer. Men – när jag går omkring på loppis (i alla fall på de vanligaste köp- & säljloppisarna) får jag ofta dålig feeling över hur mycket överprisatta paltor där finns. H&M-toppar. Gina Tricot-klänningar. Lindex-bodyn. De där verkliga fynden som man förut kunde hitta på missionstorget i Karis are nowhere to be found. Slit och släng-outfittarna dominerar utbudet och där om någonstans blir det väldigt påtagligt att vi lever över våra tillgångar.

Jag vet att jag själv många gånger har motiverat köp med ”ähh, jag kan sälja det vidare sedan”. Men det är ju exakt lika dåligt. Det är på inga sätt bättre än att bara konsumera.

Och många gånger har jag köpt saker på loppis ”bara för att det är billigt”. Hade jag varit tvungen att köpa en helt ny hade jag förmodligen inte köpt någon alls.

Det här skapar i slutändan en lömsk rundgång i systemet. Folk som säljer mycket på loppis (jag) motiverar sina nyköp med att det går att sälja vidare. Och folk som köper mycket på loppis (jag) köper för att det är roligt och billigt. Ofta köper jag mycket fler grejer på loppis för att det inte alls märks i plånboken och för att jag ”återanvänder” (yeah right). Dessutom är loppis så mycket bizniz i dagens läge. Att hyllorna i de stora loppishallarna hålls fulla med grejer förutsätter att någon konsumerar så in i helvete.

Det är såklart bättre att köpa second hand är nyproducerat. Men det finns ändå något som irriterar så oerhört i dagens loppiskultur. Loppis är liksom inte bara bra längre.

Utvärdering: Juthbacka

Min kompis Doktor-Malin tyckte jag var en skam för regionen som har bott i Vasa i flera år, men aldrig besökt Juthbacka-marknaden. ”Om det så betyder att jag ska bära dig dit, så far vi!”. Och dit for vi.

Å herre min skapare, så mycket krimskrams (vi gjorde förresten ett litet inslag om Juthbacka i Myteriet innan vi åkte, ni kan lyssna på det här, Johanna Koo var med!). Det var så mycket prylar att det var svårt att fokusera. 720 försäljare. Tiotusentals besökare. Hela riksåttan från Vasa norrut förstoppad (tog 60 minuter att köra till Vörå – annars tar det 30!).

Juthbacka var ungefär exakt vad jag hade förväntat mig. Massa överdyrt Arabia-porslin, superläckra väckarklockor, färgat glas, vackra bestick, pinnstolar, korv, skrotsamlargubbar, vinyler, kaffekannor, Iittala-klassiker, vaser, tavlor, trasmattor och affischer med Jesus. Så mycket skatter, så mycket skit.

Efter tre timmar fick vi så ont i fötterna att vi gav upp. Fredagströtta som vi var orkade vi inte kriga längre. Då var vi inte ens i närheten av slutet. Vi köpte inte så mycket. Det var liksom för mycket fint på ett och samma ställe. Omöjligt att gå loco. Dessutom börjar jag ha lite mättad lösning med gamla second hand prylar. Det är liksom samma saker överallt. Man har sett se här sakerna på 70 andra loppisar redan. För 5-10 år sedan hade jag säkert gått i bitar av entusiasm. Borde ha gjort premiär 2008. Hade säkert svimmat.

Men visst är det alldeles ofattbart fin folkfest för Nykarleby! Att det här GALNA dygnet återkommer år efter år på en åkerplätt mitt i ingenstans. Har man någon gång kallat sig en loppismänniska kan man faktiskt inte låta Juthbacka gå förbi obemärkt. För visst kom jag hem med några smågrejer i alla fall:

image

Den guldiga ljusstaken i mitten köpte jag för några eurosar. Råkar händelsevis vara svag för just mässing- och kopparfärgade ljushållare.

image

Har alltid velat ha en liten tassig guldklocka. Den här kostade hela fem euro och känns väldigt näpen jämfört med min vakioklocka. Och så fick barnen en varsin dinosaurie. Och kylskåpet några nya vykort från Aja och Lundagård.

Söndagslunk.

2

Hej söndagsfolket! Nu är jag här igen. Söndagar måste vara världens bästa dag. Direkt man vaknar känner man söndagslugnet i luften. Man får lunka på i skön takt. Vara ute. Äta mycket. Dricka kaffe. Bli hög på socker.

bild (19)

Gula huset. Gula löv.

5

Medan mamma och pappa gjorde söndagsmiddag åkte jag, mommo och syrran på loppis. Köpte två par jeans för 2€ styck.

88

Orkar sällan prova, men båda råkade passa perfekt. Saknar dessutom svarta jeans. Och det är samma sak varje höst. Man blir nyförälskad i jeans. Jeans, boots och stora ylletröjor.

4

Milken fick två jättefina t-shirts. En med prickar, en med möss. Fick inte ens tvätta den förrän hon ville ha den på. ”NEJ NUUUUU DIREKT, MAMMMMAAAAAAAAAA!!”. Båda 2€ styck.

3

Och gitarren köpte jag faktiskt åt mig själv. Men det kan jag ju drömma om.

bild (20)

I sjuhundra år har jag suktat efter ett tyg i mommos verandra i skären. Hon har köpt det någonstans utomlands för länge sedan (Mexico? Malaysia?). Det är ganska tjockt och hårt. Lite som en matta eller som ett sängöverkast. Har bara bekänt min tygkärlek till mamma (för om jag säger att jag tycker om någonting hos mommo, så ger mommo det till mig omedelbart). Men mamma hade i sin tur bekänt min tygkärlek till mommo. Och nu när mommo kom till oss i torsdags fick jag det. Såklart. Nu undrar jag mest vad jag ska göra av det. Det är ungefär lika stort som en matta. Vad säger du?

Succé!

1

Häftigt är ett ganska torftigt ord, men det är egentligen det enda som riktigt beskriver min känsla angående dagens gårdsloppis. Jag tycker på riktigt det är häftigt att man med hjälp av två österbottniska småbarnsbloggar kan dra så här mycket folk till en gräsmatta i Smedsby. Man är ju alltid nervös innan man kommer igång, litar inte riktigt på dragningskraften. Men när det väl kör igång och det till och med är kö innan vi slår upp portarna – kan man pusta ut (trots att det inte är 2009 finns det så himla mycket styrka i en blogg!). Här är några minuter innan tolvslaget.

2

Enda missen i dag var att jag inte litade på folkströmningen och sa åt svägerskan att inte göra så jättemycket grisar (var så nervös att hon skulle göra hundratals och så sku hon stå där med 100 oköpta munkar efteråt). På 45 minuter sålde hon slut alla 120. Och det var jättemånga som blev utan. Hon skulle lätt ha sålt 100 till. I synnerhet när våffelkvinnan var sjuk. Joannas terrass fungerade som café. Och kaffe fanns i alla fall i mängder.

3

Vi försökte uppskatta den totala folkmängden. Men det är så svårt när det är folk överallt. Och de kommer och går i flera timmar. Jag tror sanningen ligger någonstans mellan 300-400. Och jag sålde lite över hälften av mina grejer, vilket var jätteskönt. Jag och Joanna var jättejättenöjda efteråt. Inget skräpande, inget förstört. Okej, lite småsura var vi att försäljare dumpade saker i gratishörnan och gick hem. Så jag och Eva fick transportera några pafflådor med skit till diverse insamlingar och roskisar.

Ps. Här hittar ni Evas cyklar som ni provkörde i dag.

4

Men i övrigt var det jättekul! Under de mest hektiska timmarna hann jag inte alls fota, vilket var trist. För det var SÅ MYCKET folk. Hade varit kul att ha på bild. Speciellt kul var det att vi bara kände en bråkdel (trots att nästan alla jag känner i hela Vasa var där!). Jag är nästan övertygad redan nu att vi kör en ny omgång på våren. Men alla förbättringar som vi redan spånade på i dag.

5

Tack så hjärtligt att ni kom! Tack för att ni hälsade på och speciellt tack för att ni gjorde det tommare i förråden. Och som sagt – det är så jävla häftigt att det är ni som läser den här bloggen. Tack. Nu är jag så sömnig att jag ska sova i tusen år.

Anmäl er och sprid ordet.

Här hittar ni nu vårt loppis.

Jag hoppas jag fick inställningarna rätt så att ni också kan bjuda in era vänner (ju fler desto roligare). Det är bara sju dagar kvar och min iver vet inga gränser. Jag hoppas också att ni som kommer på riktigt samåker (och att ni som säljer inte tar bil, utan försöker få skjuts). För det blir svårt att parkera massor av bilar på en liten sandväg. Fast det ordnar sig säkert. Nu ska ni bara anmäla er och sprida ordet! Tack för att ni hjälper!

20130909-115607.jpg

För tidigt att tänka på vinterkläder?

Hett tips till alla som rör sig i Vasa just nu: Både Suvikirppis och Adam & Ewa fullständigt svämmar över av vinteroveraller för barn under en meter (efter 104 är det lite svårare – större barn sliter förstås halare lite mer heavy än småglin). Svårt att ta till sig vinterkläder den här tiden, men men. Ännu för två dagar sedan fanns det massor av vinterkläder, nästan i nyskick. Har själv säkrat vintern för Milkens del. För elva euro fick jag två (en extra kan faktiskt vara bra – det lärde jag mig förra vintern).

Och 11 €  är ett skämt med tanke på hur bra overaller hon fick! En i 98, en i 104.

bild (1)bildbild

Ibland har man tur!

En historia om besvikelse.

Av en händelse stod jag idag på Sunnanviks torg och fick ett riktigt underligt sug efter Sprite. Har inte druckit Sprite på flera år, tror jag. Men plötsligt blev jag alldeles svimfärdig av ett absurt AKUTSUG (kan ha och göra med att det var sisådär hundra grader varmt). Nå väl, vi traskade iväg mot K-market och Sami sade ”Du kommer att ta en klunk och sedan vill du absolut inte ha mera”. Aldrig i världen, sade jag. Kommer att svepa hela på 0,2 sekunder.

Gick in affärn. Gick till läskkylen. Köade. Betalade. Dreglade. Öppnade flaskan. Pssschht. Och så tog jag en klunk. Och UÄÄÄÄK en sådan slibbig och slemmig och kolsyrig skit. Känns som om det svämmar över i munnen av äckel. Finns det överhuvudtaget någon som dricker Sprite nu för tiden?

Lyckligtvis bjöd Sunnanvik inte på idel besvikelse. Hittade klänning åt mig, jeansshorts  åt mig och ett par rosa ballerinas åt Masses kompis. Allt för 5 eugen.