Dagens loppis.

Jahapp. Då var det dags för del två i serien ”dagens loppisfynd”. Den här serien kunde säkert pågå för evigt eftersom jag praktiskt taget bor i loppiskläder. Skor är inte världens lättaste att hitta second hand (hittar man en modell som man gillar är det antagligen alldeles för liten storlek). 

Har letat efter ett par lågbottnade höstskor länge. Faktum är att jag höll på att gå under av skokris. Blev då mycket glad när dessa dök upp i rätt storlek. Ska vårda dem lite ömt med skokräm, så kanske de piggnar till och orkar tjäna mig genom vintern. 

Nu när jag tänker på det, så är de gråa kostymbyxorna från loppis också (ursprungligen från Zara, men kostade mig 3 euro i somras). Där ser man.

 

2016 08 29 07.08.33 1

2016 08 29 07.13.15 1

Att komma ihåg: Sevendays loppis.

Jag vet inte om ni redan hann se att vi, Sevendays bloggare, ska ordna ett loppis på Bock’s sista helgen i april (alltså inte vappen, utan söndagen den 24.4). Det är flera år sedan jag senast har varit med och ordnat ett loppis (senast tillsammans med Joanna hemma på deras gård) så det ska bli skönt att befria min vind från grejer vi inte längre behöver. 

Så ni kan se det här som en inbjudan. Välkomna att köpa mina gamla kläder, skor, inredningsprylar, böcker och leksaker och gud vet vad. 

Söndagen den 24 april kl 14.00-17.00 på Bock’s. Skriv ner redan nu. 

 

Facebook-evenemanget hittar du här.

Loppisfällan.

image

Måste ännu tillägga en grej om loppis som jag kom att tänka på efter förra inlägget:

Visst, det är fantastiskt att köpa second hand och återanvända andras grejer. Men – när jag går omkring på loppis (i alla fall på de vanligaste köp- & säljloppisarna) får jag ofta dålig feeling över hur mycket överprisatta paltor där finns. H&M-toppar. Gina Tricot-klänningar. Lindex-bodyn. De där verkliga fynden som man förut kunde hitta på missionstorget i Karis are nowhere to be found. Slit och släng-outfittarna dominerar utbudet och där om någonstans blir det väldigt påtagligt att vi lever över våra tillgångar.

Jag vet att jag själv många gånger har motiverat köp med ”ähh, jag kan sälja det vidare sedan”. Men det är ju exakt lika dåligt. Det är på inga sätt bättre än att bara konsumera.

Och många gånger har jag köpt saker på loppis ”bara för att det är billigt”. Hade jag varit tvungen att köpa en helt ny hade jag förmodligen inte köpt någon alls.

Det här skapar i slutändan en lömsk rundgång i systemet. Folk som säljer mycket på loppis (jag) motiverar sina nyköp med att det går att sälja vidare. Och folk som köper mycket på loppis (jag) köper för att det är roligt och billigt. Ofta köper jag mycket fler grejer på loppis för att det inte alls märks i plånboken och för att jag ”återanvänder” (yeah right). Dessutom är loppis så mycket bizniz i dagens läge. Att hyllorna i de stora loppishallarna hålls fulla med grejer förutsätter att någon konsumerar så in i helvete.

Det är såklart bättre att köpa second hand är nyproducerat. Men det finns ändå något som irriterar så oerhört i dagens loppiskultur. Loppis är liksom inte bara bra längre.

Utvärdering: Juthbacka

Min kompis Doktor-Malin tyckte jag var en skam för regionen som har bott i Vasa i flera år, men aldrig besökt Juthbacka-marknaden. ”Om det så betyder att jag ska bära dig dit, så far vi!”. Och dit for vi.

Å herre min skapare, så mycket krimskrams (vi gjorde förresten ett litet inslag om Juthbacka i Myteriet innan vi åkte, ni kan lyssna på det här, Johanna Koo var med!). Det var så mycket prylar att det var svårt att fokusera. 720 försäljare. Tiotusentals besökare. Hela riksåttan från Vasa norrut förstoppad (tog 60 minuter att köra till Vörå – annars tar det 30!).

Juthbacka var ungefär exakt vad jag hade förväntat mig. Massa överdyrt Arabia-porslin, superläckra väckarklockor, färgat glas, vackra bestick, pinnstolar, korv, skrotsamlargubbar, vinyler, kaffekannor, Iittala-klassiker, vaser, tavlor, trasmattor och affischer med Jesus. Så mycket skatter, så mycket skit.

Efter tre timmar fick vi så ont i fötterna att vi gav upp. Fredagströtta som vi var orkade vi inte kriga längre. Då var vi inte ens i närheten av slutet. Vi köpte inte så mycket. Det var liksom för mycket fint på ett och samma ställe. Omöjligt att gå loco. Dessutom börjar jag ha lite mättad lösning med gamla second hand prylar. Det är liksom samma saker överallt. Man har sett se här sakerna på 70 andra loppisar redan. För 5-10 år sedan hade jag säkert gått i bitar av entusiasm. Borde ha gjort premiär 2008. Hade säkert svimmat.

Men visst är det alldeles ofattbart fin folkfest för Nykarleby! Att det här GALNA dygnet återkommer år efter år på en åkerplätt mitt i ingenstans. Har man någon gång kallat sig en loppismänniska kan man faktiskt inte låta Juthbacka gå förbi obemärkt. För visst kom jag hem med några smågrejer i alla fall:

image

Den guldiga ljusstaken i mitten köpte jag för några eurosar. Råkar händelsevis vara svag för just mässing- och kopparfärgade ljushållare.

image

Har alltid velat ha en liten tassig guldklocka. Den här kostade hela fem euro och känns väldigt näpen jämfört med min vakioklocka. Och så fick barnen en varsin dinosaurie. Och kylskåpet några nya vykort från Aja och Lundagård.