Vet inte om det är våren eller bara ett allmänt gott flyt, men två fredagar i rad har vi haft superfina aw:n med kollegorna. Igår efter jobbet var vi aströtta och slut som artister, men allt blev bättre av sushi och champagne hemma hos Anna. Ni ser ju här på bilden under att jag blev så tagen att jag såg i kors.
Konstigt att vi tillbringar långt över 40 timmar tillsammans varje vecka, ändå tröttnar jag aldrig. Förvisso svär vi ofta och kallar varandra de mest udda skällsord, men alltid med kärlek i rösten. Sällan är vi överens om allt, men det gör saken bara bättre. Igår firade vi att vi jobbar så bra ihop. Pessimisten, optimisten och cyklisten.
Som kuriosa kan jag berätta att Anna fick 90 cent rabatt när hon morrade över särskivningen. Rimligt.