Ja, jag vet, det är så urbota dumt att öppna Svenska Yles kommentarsfält, i synnerhet när det gäller attityder kring sexuella trakasserier. Jag hade tänkt mig en skön eftermiddagstupplur efter kaffet, men oj oj, jag fick skjuta på det en stund när mitt blodtryck sköt i höjden. Jag syftar alltså på kolumnen jag länkade till igår.
Läser kommentarerna och ser att så många gärna vill plantera in en liten, liten offerskuld. Det gör mig alldeles vimmelkantig. Att så många tycker att kvinnor måste inse fakta och acceptera verkligheten, det vill säga ”att män reagerar sexuellt och inte kan styra sina lustar”. Istället ska kvinnor undvika att försätta sig i situationer där de kan råka illa ut, helst också svälja myten om den okontrollerade kåtheten. Gulligt.
Lite som den här snärttiga metaforen skriven av ”Pojken”:
”Om jag hade en kärra full med guldtackor som borde transporteras från ena sidan stan till andra sidan stan så skulle jag göra så här: lasta allt i en lastbil och frakta det mitt på dagen, möjligtvis med en polis med som eskort. Det skulle aldrig falla mig in att dra kärran helt öppet, full med guld, genom parker och skumma gränder mitt på lördagsnatten.”
Jag vet inte med er, men jag ser ingen hållbar och långsiktig lösning i att kvinnor ska söka skydd efter mörkrets inbrott. Klä sig icke-provokativt, hålla sig långt ifrån bubblande drycker och mörka gränder. Det är ingen ”verklighet” jag tänker ”acceptera”. Hur skulle det istället vara om män till exempel slutade våldta?
I precis varje diskussion som berör sexuellt våld (okej, alla dem jag har ramlat över de senaste åren) kommer vi förr eller senare in på: 1. offrets klädsel 2. offrets berusning. Rätta mig om jag har fel, men det verkar som om det ”korrekta våldtäktsoffret” blåser noll i alkotestet, är klädd i tjocka kläder och är på väg hem från sitt fastanställda jobb just innan mökrets inbrott 15.00. Då har hon gjort allt rätt. Då är det trovärdigt.
Men det blir däremot poängavdrag om hon kommer hemgående i klackskor klockan 4.00 efter krogen med 1 promille i blodet. Gud nåde mig om hon dessutom är ”en sådan som ligger runt”, har avslöjande kläder och frivilligt genar hem över Pappersbron (ja, då kan man ju nästan säga att det är fritt fram, va!). Vet ni? Så sjukt att vi ens ska diskutera vad ”en riktig våldtäkt” och ”provokativ klädsel” är.
Jaja, ständigt ska vi vara på vår vakt. Kasta rädda blickar bakåt och ”acceptera att världen inte är perfekt”. Eller så absolut inte.
Jag tycker det är USELT att så många bara tycks acceptera. Inte vet jag heller hur vi ska få slut på våldtäkter och övergrepp. Men jag tror mycket på att läsa kommentarsfält, bli arg, vägra acceptera, debattera och blogga om det.
Fan alltså.