Att sluta amma är lite som att sluta röka.

.. eller det vet jag ju inget om, eftersom jag aldrig har slutat röka (inte ens börjat). Men jag kan tänka mig att det går till ungefär så här. 

Igår slutade jag amma.

Men jag började igen tre gånger. 

Hehhe.

Det var liksom inte så lätt som jag hade föreställt mig. Har aldrig slutat amma de andra barnen, eftersom amningen alltid har slutat med mig. Den har bara lagt av innan den knappt har kommit igång. Men nu är det nog dags, känner jag. Har ammat jättemycket och jättegärna i 9 månader, men nu är vi klara.

Så vi köpte några Nan och ammade ”en sista gång” (HAHA).

Men på eftermiddagen hade jag så ont i brösten och orkade inte hämtade pumpen. Så jag sa överslätande som en gammal nikotinist ”nå, en gång till kan inte skada”. Aj että lättnaden! Kan tänka mig att det känns lika befriande som en fet cigg när man är riktigt beroende och har väntat länge. Ja ja ja. Det får vara sista gången då, sa jag igen. Bra! Skönt! Tack!

… tills det blev kväll och My inte riktigt fick tag i sömnen. Så jag tänkte tyst för mig ”nååå, en gång till kan väl inte skada”, såg mig oskyldigt omkring och ammade henne ”en sista gång” till sömns. Nå, där var det! Nu var det över! Bravo, jag! Grattis till nio jättefina amningsmånader!

Janå, det visade sig att Sami bara hade köpte två Nan. Så när det var dags för morgonvila dagen därpå och vi kanske tyckte att hon skulle få sig en flaska, så var allt schlutt kaputt (hah!). Det var bara att börja igen för tredje gången. För ingen orkade gå över gatan till Sale i regnet. Hehe. Latheten vet oftast inga gränser i detta hus.

Men i dag! I dag har jag inte ammat en enda gång! 

Med det konstaterat inte sagt att detta var slutet. Men vi hoppas!

 

2018 05 02 01.17.01 1

Ett rekord som ska belönas!

2018 03 20 03.29.03 1

2018 03 20 12.19.02 1

 

I dag när vi satt vid matbordet och schwungade in batat-kålrot-morot fick jag en hisnande insikt: Jag har snart ammat i 8 månader! Om en dryg vecka blir Mytski åtta månader. Ändå rätt huisit, va? Att den tredje gången, trots allt, blev den som funkade!

Vi börjar ha en månad av fast föda bakom oss och någon form av naturlig nertrappning i amningen pågår väl som bäst. Det ser ut att ske helt utan att någon behöver anstränga sig. My börjar ha svårt att koncentrera sig på att äta i famnen (”Vad var det som lät? Vem sa nåt? Kan jag pilla lite på ditt halsband? Kan jag kolla lite bakåt? Kan jag pausa för att prata lite?”).

Och så kryper hon iväg, mitt i maten. 

Och den riktiga maten, den som gick så trögt i början, är ju så goooooood nu. Hon sitter och hoppar i matstolen och mmmmm:ar högt av iver. Tror hon föredrar den alla gånger. Fatta hur skönt! Att vi båda är överens! No drama!

Som sista deadline har vi 18 maj när jag åker till Bratislava med mitt bästisgäng. Och det är ju en eeevighet dit. Det är lite som en present till mig själv. Varsågod Linn, det här förtjänar du efter ett sekel ett amning. En helg i Slovakiens urcoola huvudstad med dina sju bästa vänner. 

Som hittat!